Gunilla Riva – en fotomodell i världsklass
23/5, 2010 kl. 23:59Ingen har slagit Gunilla Rivas rekord, att förgylla omslaget på franska modetidningen Elle 28 gånger i rad. Snart kommer självbiografin om Gävletjejen som flyttade till Stockholm, blev upptäckt och slungades in i modellvärlden i Paris och New York. En tillvaro omgiven med prinsar, presidenter och stora kändisar.
Lite roligt, det är snarare storslaget. Gunilla Riva är en modeikon som trots att hon flyttade tillbaka till Gävle och lugnet för 30 år sedan fortfarande känns lika aktuell. Kanske för att hon är så speciell, och så avslappnad inställd till sina upplevelser. Gunilla nämner namn som Aristoteles Onassis, John F Kennedy, Ingemar Johansson, Frank Sinatra, Dag Hammarsköld, Richard Burton och Aly Kahn som om det inte vore något märkvärdigt att ha umgåtts med dem. Och det kanske det inte var heller, för en tjej som minsann inte hade några modelldrömmar. En tjej som blev upptäckt på Kungsgatan i Stockholm av den svenska modellfotografen Kary Lasch som vägrade att släppa henne förrän han fått sin vilja igenom, att göra Gunilla till modell. Plötsligt var hon inne i modellkretsen i Stockholm. Blev vän med modeskaparen och modellen Gunilla Pontén som var en smula äldre och hade stora drömmar om att slå igenom i Paris. På något sätt lyckades hon få med sig Gunilla Riva som inte alls hade någon tanke på att lämna Stockholm och skolan för en modellkarriär i Paris. Men precis så blev det. När så Pontén åkte tillbaka till Sverige några månader senare och gifte sig stannade Gunilla Riva kvar. Och modellkarriären tog fart.
- Allt gick så fort och jag fick mycket jobb. Det jag minns från den tiden är just jobb, jobb, jobb, jobb.
Och jobbet lönade sig. När Gunilla fick modelljobb även i New York så hade hon redan gjort sig ett namn och fick starta med den högsta lönen, 60 dollar i timmen. Då. En omräkning till nutid tyder på att det minsann var ett välavlönat arbete att jobba som fotomodell. Men det var ett hårt arbete och många sena kvällar och nätter. Dessutom pendlade hon mellan Paris och New York under en tid då flygen inte hade börjat gå över atlanten, det tog 15 timmar och flyga. Det var med glädje Gunilla fick vara med om den första flygningen över Atlanten, en flytid på blotta 6 timmar.
Vad det var som gjorde att fotografer och redaktörer fascinerades av Gunilla och ville jobba med just henne kan hon inte svara på. Men att det var något särskilt går ju inte att förringa, med tanke på det omslagsrekord hon har.
- Jag frågade om de inte kunde ställa in en säng till mig på kontoret på Elle för jag var ju alltid där, säger Gunilla och skrattar.
Men vad hon tänkte när hon första gången såg sig själv prydandes ett omslag på en av modevärldens främsta magasin minns hon inte.
- Jag hade blivit så inkörd i Furuvik, jag var ju stjärna redan då så jag tyckte inte att det var så wow.
Furuvik med Furuviksbarnen blev en plantskola och Gunilla blev en barnstjärna genom duon Leif och Gunilla. Hon var med när det begav sig och Furuviksbarnen var oerhört populära på 40- och 50-talet. Själv startade hon som sexåring och charmerade publiken fullständigt fram tills hon fyllde tio år och den karriären tog slut.
- Jag fick en tumör bredvid hjärnan. De trodde att jag skulle bli lam i halva ansiktet men jag klarade mig, säger Gunilla som opererades i nio timmar.
Tumören har lämnat ett spår efter sig i ansiktet och den ena sidan av käken har en liten inåtbuktning. Uppenbarligen ingenting som kunde hindra en modellkarriär, men om man tittar på bilderna kan man ändå se att de flesta är tagna från höger, för att skymma den ”dåliga” sidan. I och med tumören flyttade Gunilla och hennes mamma till Stockholm. I stället för Furuviks scener sökte hon sig då till Operabaletten, balett hade hon dansat redan innan succén med Furuviksbarnen tog fart. Gunilla var med i en mängd uppsättningar innan ännu en sjukdom drabbade henne, den stundade lungsjukdomen tbc. Smittan spred sig på Operabaletten och Gunilla kom inte undan, en lunga fick opereras bort och dansen fick ta en paus på ett år. Efter tillfrisknande sökte hon in på skolan igen och kom in, men då tog den andra karriären vid och hamnade som första prioritet. Paris, New York, kändisar och en massa modelljobb.
- Det var inte verkliga människor, ett verkligt liv. Men jag tyckte om det och alla människor som jag lärde känna. Men det var ju ingen riktig värld, säger hon.
Trots den skeva verklighetsuppfattningen i modellbranschen och det hektiska liv hon levde så verkar Gunilla Riva har klarat sig igenom med båda fötterna på jorden och en sund, nästan overkligt avslappnad, syn på sin fascinerande karriär. Men så var det ju också ett antal år sedan hon levde detta liv, så långt ifrån dagens vardag tillsammans med sin man Björn Andersson ute på Iggön utanför Gävle. Redan 1971 flyttade hon tillbaka till hemstaden med sin nyfödda dotter Alison, relationen med pappan var avslutad och han stannade kvar i Paris. Själv var hon fullständigt trött på modellkarriären.
- Jag var så trött på mitt utseende, det är jag fortfarande. Jag hade tittat mig i spegeln hela tiden i 17 år. Det är lätt att man blir självfixerad och jag är inte lagd för det.
Skillnaden mellan en modellkarriär i fashionabla Paris och ett vardagsliv i en mellanstor svensk stad må vara gigantisk, men för Gunilla var det inte särskilt svårt att acklimatisera sig. Modeintresset höll hon kvar genom att först jobba som butiksbiträde i en klädaffär och sedan starta en egen butik, Rivas Mode.
- Du skulle ha sett så snyggt skyltfönster jag hade, säger hon och beskriver butiken där hon tog in märken som Escada, Laurel och Ambiente.
Butiken gick bra, men 2003 fick hon hjärtfel och var tvungen att sluta arbeta, bli pensionär. Bara ordet ger henne avsmak och hon vill helst undvika den benämningen när vi diskuterar hennes tillvaro som ickearbetande.
- Jag saknar kunder och allt som har att göra med det. Gå aldrig i pension, det är inte kul när man gillar folk, det är skittråkigt!
Utanför fönstret lyser naturen med sitt lugn. En idyllist utsikt över havet och den stora tomten med gräs och skog. Så snart det blir torrt på marken ska hon ta tag i krattandet. Just nu glädjer hon sig åt måsarna som kommit tillbaka med skrän och skrik som distraherar tystnaden.
- Jag är ju van med folk och mycket rörelse, men det är fint att bo här ute.
De senaste åren har hon dock slungats tillbaka till modellivet mer än vanligt. För ett år sedan stod manuset klart till den biografi som beskriver Gunilla Rivas svindlande år. I ett och ett halvt år jobbade hon tillsammans med journalisten Kerstin Monk, där Gunilla berättade och Kerstin skrev.
- Vi träffades varje fredag och Gunilla berättade om sitt fantastiska liv. Hon är mer öppen i boken än vad hon varit tidigare så det finns en hel del scoop, säger Kerstin som första gången kom i kontakt med Gunilla genom en intervju.
Boken som går under namnet ”Riva – fotomodell i världen” ska komma ut till hösten, berättar en förväntansfull Gunilla som ser fram emot att lägga fram sin egen berättelse.
- Det känns kul, det blir ju en annan vinkel på det hela. Den är väldigt bra skriven, det skulle jag aldrig haft tålamod med själv, säger Gunilla Riva och skrattar.
Marie Björk
Faktaruta
Namn: Gunilla Riva
Född: 1937
Bor: Iggön, Gävle
Familj: Make Björn Andersson, dotter Alison Riva.
Om namnet Riva: Efternamn sedan tidigare äktenskap med Aldo Riva ur den kända motorbåtssläkten.
Denna artikel är publicerad på Gävlemagasinet via SvenskPress.se.
Se villkor här »