Det finns naturligtvis mycket att säga om opinionsmätningar och enkäter. Det allra mest väsentliga är att de nästan alltid är missvisande. När valresultat och enkäter avviker mycket från varandra, brukar prognosmakarna ha ett besvär för att förklara varför de hade rätt, men att det blev fel ändå: ”väljare beslutar sig sent”, ”stor flykt under sista veckan” och liknande. Den gamla observationen att intellektuella är som mest underhållande när de har fel, gör sig påmind.
Men låt oss för tillfället anta, att det är riktigt att det finns en starkt positiv vind för miljöpartiet. Några ganska allmänna skäl är lätta att finna. I media och politik har vi sedan något år upplevt en klimathysteri utan dess like, domedagen har blivit ett scenario som predikas på fullt allvar. Det har rimligen gynnat miljöpartiet som lever på högdramatiska föreställningar om att mänskligheten på det ena eller andra sättet är på väg att utplåna sig själv. När ett hot visar sig överspelat, har man alltid haft något reservhot till hands.
Ett andra skäl för vind i ryggen är rimligen att man kommit bort från en tidigare position som ett extremistiskt alternativ. Man är numera ett parti av tre i en röd-grön koalition. Den har bildats för att inför valet 2010 kunna matcha alliansen, en koalition av borgerliga partier. I en koalition minskar alltid utrymmet för de extrema ståndpunkterna och de som hållits borta från miljöpartiet på grund av sådant, får nu lättare att ansluta sig. Enligt enkäter lär detta ska vara framför allt kvinnor i storstäder.
Men placeringen i en koalition borde inte hindra någon att granska miljöpartiet, när det tar i de konkreta dagsfrågorna. Det är vad de rimligen kommer att specialisera sig på, om de rödgröna skulle vinna valet 2010. Och med ett valresultat på 10 procent – om de nu får det, tveksamt, men i alla fall – kommer deras röst att väga tungt.
Ett utmärkt tillfälle gavs för en kort tid sedan, på en hearing om den framtida skattepolitiken. K G Bergström från SvT var programledare och representant för miljöpartiet var Maria Wetterstrand. Hon är ett av partiets två språkrör, en yngre politiker som står långt till vänster inom miljöpartiet. Hon skulle lika gärna kunna tillhöra vänstern, men nu tillhör hon miljöpartiet. Wetterstrand sägs vara den förnämsta förklaringen till att det för tillfället går så mycket uppåt för miljöpartiet.
Det finns en gammal amerikansk cynism som säger att politik är ”show-business for ugly people”. Här avviker Maria Wetterstrand något. Utan att vara direkt filmstjärnevacker ser hon betydligt bättre ut än normalpolitikern. Hon kan säkert, liksom Thomas Bodström hos socialdemokraterna, fungera som de politiska reportrarnas och riksdagsmännens våta sexdröm. Det är svårt att förstå populariteten på annat sätt.
Bergströms utfrågning gällde, som sagt, skatterna. Maria Wetterstrand var nu knappast den blygaste politikern på området. Med halvsmälta tankar ville hon sprida intrycket att hon trots allt tänkt igenom skattefrågorna. Hon förvånade väl ingen när hon förklarade att bensinskatten ska höjas med minst ett par kronor under nästa period. Miljöpartiet vill mycket mer här, upp mot tjugo kronor litern sägs ibland, men man får rimligen svårt att ta med sig de andra så långt.
Flygtrafiken ska naturligtvis beskattas kraftigt, helst ska det mesta bort. Miljöpartiet fick nu hjälp av askmolnet att pröva på hur det fungerar. Vår förhoppning är att ingen i Wetterstrands omgivning var i behov av t ex akuta läkemedel eller var beroende av att donerade organ skulle kunna komma fram medan de ännu kan användas.
Men allra mest upplysta blev vi nog ändå av Wetterstrands information också av kraftigt höjda skatter på elektricitet. När Bergström frågade varför, eftersom den inte bidrar till klimatförstöring eller annat, gav Wetterstrand ett svar som förtjänar att bli klassiskt: ”där finns ett utrymme att höja”!!!
Det är klart att det alltid finns ett utrymme att höja, Wetterstrand har rätt. Men förklara det kloka i något sådant för de hushåll som nu går på knäna till följd av vinterns höga el-priser. Utan vidare driver Wetterstrands skatt ett antal familjer bort från hem, som de inte längre har råd att värma eller driva.
Och fundera på hur miljöpartiet har hamnat i positionen att de vill maximera statens intäkter, ett parti som vill beskriva sig självt som att man går mot etablissemanget.

Kurt Wickman