Sigrid Bergåkra - en ambassadör för Hälsingland och Gävleborg
11/9, 2019 kl. 14:50Sigrid Bergåkra.
Kvinnan som har tävlat mängder med olika hästar och vunnit medaljer och som tränat sina elever och döttrar till landslagsnivå. Hon har nyligen utsetts till årets hästuppfödare och några av oss känner till henne från olika underhållningsprogram.
Jag hälsade på henne på gården med samma namn som efternamnet där hon driver sitt hästgymnasium, samma plats som hon växte upp på och där hon nu bor igen; Bergåkra Gård.
Mitt intryck av henne som person , ett brett leende på hennes läppar, inbjudande attityd och ett öppet nyfiket sinne. Vi gick in och satte oss i hennes kök och jag sa medan fikakopparna åkte fram fartfyllt på bordet:
- Sigrid, jag har medvetet valt att inte googla dig. Jag vill ta reda på vem den riktiga Sigrid Bergåkra är, hon, tjejen som växte upp på landsbygden, som under hela sitt liv haft en enda stor passion: hästarna. Jag vill veta vem du är. Hur kom det sig att du valde den väg du tog då fram till nu?
- Jag är uppväxt på ett lantbruk och mina föräldrar var landsbygdsentreprenörer. De var mina förebilder. När jag växte upp så drogs jag till hästarna som en magnet. Naturligt för att djuren fanns på gården sen barnsben men även för att idrottsformen lockade och dressyren som konstform då jag är lite konstnärligt lagd och tycker om form och färg. Så det var flera delar som attraherade mig, att bli elitryttare som aktivt idrottande människa och för det estetiska i dressyren. För mig är dressyr med min häst i fin harmoni som att måla en vacker tavla.
Mina tidiga barndomsminnen är med min pappa, han red som militär men han jobbade sen i skogen med arbetshästar och innan jag kunde gå satt jag uppflugen på hästryggen bakom lokselen och fick hålla mig i manen. Jag växte upp med en otroligt djup, äkta känsla för hästen, jord-&skogsbruket. Mamma var också en riktig bonnjänta som kört häst i jordbruket som ung. Det föll sig naturligt att de stöttade mig till att tidigt få utöva ridsporten, åtminstone minns jag det så. Det kan också ha varit min starka vilja som tog oss iväg från gården på träningar och tävlingar, mina föräldrar turades om att köra bil och trailer. Minns så väl när jag var i 7 års åldern och ville iväg på min första hopptävling, mamma som aldrig kört med släp sa att "jag kan köra dig om jag bara slipper backa på parkeringen med trailern"! Och så bar det iväg och vi hade helt fantastiskt roligt tillsammans varje gång.
Nu har jag alla bokstäver i mitt körkort och kör hundratals mil med hästlastbil och mina döttrar och elever, och vi har fantastiskt roligt på varje resa! Jag blev tidigt varse hur viktigt det är att ha vuxna som engagerar sig om man som ung har ett brinnande intresse!
SATSNINGEN
Inte bara mina föräldrar gjorde det möjligt för mig att satsa på ridsporten, även mina syskon jobbade på gården och underlättade så jag kunde få följa min dröm om mästerskap och större tävlingar som krävde att mina föräldrar följde mig och var borta långhelger. Vi vann inte bara tävlingar, vi vann en genuin gemenskap och lärde känna så många andra fina familjer.
Tack vare SM medalj redan som 14 åring kom jag in på Sveriges då enda dressyrgymnasium i Småland.
I tre år bodde jag ensam i Tranås men med mig hade jag häst, hund och katt och trivdes i min lilla lägenhet på 18m2. Den tiden i livet kommer jag alltid minnas med värme och de jag fick lära känna på gymnasiet blev ovärderliga kontakter senare i livet, Elitryttarna Minna Telde, Patrik Kittel, Charlotte Haid och Mattias Jansson är några av de som har Tranås gemensamt med mig.
I samband med studenten i Tranås dök chansen upp att få arrendera en fantastisk kungsgård i Stockholms län, en helt makalöst vacker gård. Som i en askungesaga så fick vår lantbruksfamilj tillgång till mer areal för spannmålsodling, stora beten vid havet och rymliga stallar. Det var ett stort åtagande och jag hedrar mina föräldrar återigen för det mod de uppvisade genom att satsa i ett livs skede där många andra lugnar sig inför sin pension. Arrendet innebar inte bara pendling på över 40 mil med spannmål och dubbla djurbesättningar, dessutom även en oändlig renovering av alla gårdens k-märkta byggnader på Tullgarn och ständigt underhåll av maskiner och skötsel av djurstallar.
Jag tycker så här i efterhand att det var så coolt att mamma och pappa såg och tog möjligheten, och att vi syskon också gjorde det och det fortsatte vi med på Tullgarns Kungsgård i 20 år.
Jag var 19 år när jag startade företag tillsammans med min familj. Min inrikting var uppfödning, utbildning och försäljning av hästar.
Mina bröder odlade spannmål, hade flera hundra köttdjur och får och var bland de första i Stockholms län att driva gården helt ekologiskt.
Det här var en fantastisk tid för oss alla, många möten med spännande människor och miljön var helt underbar, men de starkaste minnen jag har från den tiden är först och främst slit och hårt jobb.
Min övertygelse är dock att man som människa mår väldigt bra av kroppsarbete och att ha fullt upp varje dag är något väldigt positivt. Vi bedrev traditionellt lantbruk med mycket nytänk och med stor framtidstro, vi tog oss någonstans i varje arbetstimme vi lade ner. Det kändes som det fanns utveckling att hämta i allt. Att dessutom få jobba i ett familjeföretag var tryggt och vi kunde lita på varandra. Det var en lycklig tid i mitt liv.
Inom alla branscher behöver man utveckla och vidareutbilda sig –och som utövare av ridsport och mitt i en växande hästbransch kände jag behov av att lära mig från de som var ledande inom området. Jag utbildade mig till domare och tränare och styrde sen kosan mot Tyskland och Holland ! Här hände allt man kan önska sig inom ridsport och hästavel, så jag bestämde mig för att gå på universitet i Arnhem, Agriculture Larenstein, Horse business school. Framförallt inom hästavel låg Holland långt före alla andra länder på slutet av 1990-talet, flera generationsintervaller före Sverige faktiskt. Att ta del av deras avelsframsteg resulterade i att jag vid hemkomsten efter avslutade studier hade både kontakter och den kunskapen med mig så att jag kunde använda moderna hingstar via seminimport. Tack vare det fick jag till slut en godkänd hingst, Bergåkras Amaranth, en häst som var mitt exakta avelsmål och som sedan gett oss mycket talangfulla avkommor.
Tack vare Amaranth vann jag pris som årets uppfödare på årets Hästsportgala via Gävleborgs hästavelsförbund i år.
Ett prestige fyllt pris. Det känns så fint. Allt kommer ju i kapp en, det här var en av de glädjande händelserna som kom i kapp oss nu några år senare, och det gjorde mig rörd till tårar där på galascenen!
VAD SOM KRÄVS I FRAMGÅNG
Det är lätt att bli avundsjuk på någon annans framgång men det är alltid svårt att sätta sig in i vad som ligger till grund till att någon lyckas. Det gäller att vara målmedveten utan att forcera målen.
Alla klappar för någon som brinner för något, men om den personen brinner ut så klappar ingen, då är man ensam.
Man behöver lära sig ta hand om sig på ett bra sätt med vettig mat, god sömn och träning och fina relationer.
Det är sunt Bondförnuft!
Energiåtgången är så stor när man skapar framgångar. Stöd från teamet runtomkring oss är det som behövs och en bra verktygslåda krävs. Verktygslådan är viktig i form av utbildning och det var bra för mig att resa och bo och leva i andra länder, ta in influencer från min bransch, och att ha koll på lantbrukspolitiken som styr vår bransch. När allt det här landade i mina tankar att det är just det här receptet som funkar så växte idén fram om en skola, att få dela med mig till andra!
SKOLAN
Allt skedde sedan i rapidfart, det heter ju att man är mitt i livet när man når medelåldern! Efter Hollands studierna hände mycket inom kort tid. Först dog mina båda föräldrar i cancer. Från att reda ut ett dödsbo till att fortsätta företaget med mina bröder så fick även jag chans att bilda familj och få uppleva lyckan att bli mor till tre underbara döttrar!
Det var även just då när barnen kom som vi vi byggde en helt ny anläggning, inte bara en liten badrums renovering som man kan få för sig när man är gravid utan en anläggning med internationella mått kan man säga. Denna satsning lade vi på min barndoms gård Bergåkra i lilla Söromåsen. Vi hade kvar Tullgarns kungsgård arrende i Stockholm, mina bröder kämpade på och jag hade bra medhjälpare runt omkring mig. Sedan kom tiden då vi bestämde oss för att gå skilda vägar, jag och döttrarnas pappa-då gick jag min egen väg, blev ensamstående med tre barn.
Bergåkra gård förblev vårt hem men som tränare hade jag kurser från norr till söder i hela landet under några år.
Fantastiska möten med många fina ryttare gav mig ovärderlig erfarenhet men sakta insåg jag att få ha eleverna under en kontinuerlig period skulle ge det bästa resultatet.
Som tränare ville jag se dem utvecklas under en längre period, inte bara genom att träna ridning, även få med helheten inom sund hästhållning, naturlig ridstil på olika typer av hästar och ge dem insikt i avel samt visa vägen till att eventuellt bli entreprenör på landsbygden - det var mina mål.
När jag väl kom fram till att det var ett ridgymnasium som skulle förverkliga mina tränardrömmar insåg jag att det stämde överens med ridsportförbundets statistik som visade på i vilken ålder ridsporten tappar utövare; mellan högstadiet och gymnasiet är det största glappet för all idrott och jag tror jag vet svaret.
Jag vet att det är bland annat stöttningen runtomkring som förändras då.
När tonåringen kommer i puberteten och väljer tidskrävande gymnasielinjer tryter ofta orken för idrottandet och många tvingas välja bort sin sport fast de egentligen utvecklat sin talang så fint. När det kommer till hästar så finns det dessutom ett säkerhetstänk omkring det också, för mig betyder det att bygga upp teamet, förståelse för att ta ledigt för tävling och vuxna som ska ha möjlighet att stötta långt upp i åldrarna och just det här får inte alla. Det gör att branschen tappar utövare.
Kan vår skola och stötta ungdomarna med hästintresset och samtidigt ge dem en chans att klara betygskraven för fortsatta studier så gör vi samhällsnytta!
Jag fann en kollega, delägare och sedermera rektor i fd politikern Karin Ånöstam. Med bröderna i Bergåkra lantbruk startade Karin och jag upp ridgymnasiet Naturlära på Bergåkra gård för ca 6 år sedan.
En fantastisk resa. En livs resa. På den färden kommer även det jag kallar ”guppen”!
GUPPEN
Guppen på ett spår av livets väg var att vi miste arrendet på Tullgarn, direkt anledning till det guppet var skilsmässan. Jag vet många företagare och familjer som splittras och kraschar på grund av att man väljer att avsluta en relation.
Trösten kring förluster som sker när man kör på gupp i livet är att man slutar inte att vara den man är i sin profession, ingen kan ta ifrån en drivkraften eller att man är talangfull på sitt jobb.
Under min uppväxt har jag fått självkänsla av att utbilda mig, utvecklas och meritera mig i sporten. Min utbildning, den kan ingen ta ifrån mig, jag har kunskapen inom mig, och tack vare det och alla som dragit åt samma håll har vi även bevisligen utvecklats en hel del. Vi har åstadkommit väldigt mycket inom vår lilla nisch.
Landslagsplaster, medaljer, utveckling av företaget, nöjda elever, nöjda föräldrar och nöjd personal – alla som är nöjda är värd mer än alla medaljer. Detär helt grymt. En helt otrolig prestation i flera led att vara stolt över. Vi hoppar glädjeskutt över gupp!
FRAMGÅNGENS BAKSIDA
Jag har en liten skock troll, all framgång skapar små troll som har otur när de tänker och de önskar att se mig förminskad upplever jag.
Jag kan inte slå bort att utfallet av bonde söker fru programmet har varit som en trollmagnet. Jag som tog mitt privat liv med ett leende i ena mungipan, var nog lite blåögd hur elak människosläktet ändå kan vara när det kommer till att hissa sig själva genom att dissa andra. Men man får bara fortsätta le storsint åt att några få personer skaffat sig åsikter om mig och bestämt sig för vem jag är och hur jag har det utan att ens ha träffat mig.
Det jag tänker kring det här är att hur jag än lyfts fram av andra utåt sett, så ska det aldrig behöva påverka min professionella inställning i mitt yrke. Min lättsamma gladlynta karaktär behöver inte betyda att jag inte är seriös. Jag brukar ge allt oavsett om det är tv underhållning eller skarpt läge i ridsporten.
Alla som tränat för mig kan understryka att jag som tränare inger respekt och är ytterst noggrann med säkerhetstänket för att hästarna är stora djur med utpräglad flyktinstinkt som kräver ständig koncentration. Vi skrattar och har roligt men vi larvar oss inte, men vi njuter av sporten och glädjen har gett oss framgång.
Det jag vill förmedla i den här artikeln är vikten av att se hela mig som den person jag är, förringa varken mig eller min profession bara för att jag är lättsam som person, eller för att jag är glad och har nära till skratt.
Min största snubbeltråd är den typen av förminskning som har varit nära att göra så att man tappar drivet.
Jag lever på min förmåga att prestera och för att kunna prestera behöver jag drivet.
INFLUENCERS
Det är viktigt med förebilder men jag tycker inte det behöver vara någon glamourös profil på tex insta, utan det kan vara en granne som gör något som gagnar bygden, eller en avlägsen släkting som tar hand om ett sorgebesked på ett humant sätt eller någon annan medmänniska helt enkelt som influerar oss att leva ett fint liv.
Vi tävlar ju ibland utomlands med hästarna och att kika in i andra länders hästkulturer, ta del av ny teknik o moderna lösningar är en annan stor inspiration.
Allt detta gör att vi håller oss ajour med sporten, där vi samtidigt kan mäta oss mot de andra och utvecklas i takt med de som är ledande i sporten.
AKTUELLT
I vår är Naturlära och familjen Bergåkra aktuella i samarbete med Sisu.
Clinics med temat ”skippa attityden” kommer hållas runt om i länet.
Vi vill främja att vi i länet gör en gemensam satsning istället för var och en på sin kant, alla är välkomna i ridsporten!
Vi kommer att åka ut till närbelägna föreningar i Gävleborg och träffa medlemmar i olika föreningar och riktar oss även till hela familjen, det sk teamen som jag har berättat om som är jätteviktiga för oss att få inspirera till fortsatt stöttning.
Vi sätter igång någon gång under våren med detta. Hoppas vi ses på någon av dem under våren, avslutar Sigrid Bergåkra.
CFA-Tidningen
Ambassadören
Anna Idell
November 2018
Denna artikel är publicerad på Gävlemagasinet via SvenskPress.se.
Se villkor här »