Senast vi träffades var i maj 1982. Som då hängiven kroppsbyggare och blivande restauratör hade jag tillsammans med några kamrater hyrt nöjeskrogen Wictoria (nuvarande Heartbreak Hotel) där vi anordnade en muskelbyggarshow med bland annat den svenska mästaren Ulf Larsson från Västerås. Men det stora dragplåstret var förstås Mr International, en titel som Andreas Cahling erövrade 1980. Han började styrketräna redan som ungdomsbrottare där han tillhörde den svenska eliten för att senare övergå till judo som han studerade i på plats i Japan. 1976 flyttade han dock till Los Angeles för att satsa på en karriär som professionell bodybuilder.

Militärstaden Oceanside
Vi har haft en sporadisk kontakt genom åren men i och med Facebook är det numera som bekant lättare att upprätthålla kontakten oavsett var på jordklotet man befinner sig. När jag i augusti var i USA var således ett möte med Andreas ett måste. Det var naturligtvis rätt spännande att sätta sig i bilen och köra ett par timmar från centrala Los Angeles ned till militärstaden Oceanside, söder om Los Angeles halvvägs till den mexikanska gränsen. Osäker på vilka förväntningar jag hade men visst är det en fantastisk känsla att återse någon som man inte träffat på nästan 30 år. Vi stämde möte på Andreas favoritfik inne i centrala Oceanside och glädjen var stor när den välbekanta profil raskt kom marscherande nedför gatan.
– Tjena, du är dig precis lik, inleder Andreas sannolikt med en liten glimt i ögat. Gemensamt för oss bägge är att de blonda lockarna från 80-talet är ett minne blott. Där jag ståtar med en viss rondör är Andreas dock den totala motsatsen. Hela han är ett stenhårt muskelpaket och ådrorna slingrar som utanpåliggande rötter runt de grova och väldefinierade armarna. Med sin energiska framtoning och renrakade skalle påminner han idag om en ärrad, högoktanig muskulös version av Bruce Willis. Överkroppen är bar sånär som ett linne av eget märke och kilt i stället för shorts är helt klart Andreas favoritplagg.

Mexikansk kaloribomb
Vi beställer in ett par jätteportioner av mexikanska rätter och inleder dagen med ett par timmars frossande och jag undrar om det verkligen är lämpligt med denna kaloribomb inför tävlingen.
– Mycket går på intuition nu, förklarar Andreas. Träningen är ständigt roterande och både träning och kost förändras kontinuerligt. Jag lyfter tyngre ibland och varvar med fler och lättare reps. Det gäller att hålla ett mentalt fokus. Jag delar in dygnet i olika koncentrationsenheter, avsätter och prioriterar så att allt i samma riktning får oerhört mycket större effekt än att man bara fladdrar runt och inte är fokuserad. Genom detta har jag intensifierat mina förberedelser sedan augusti förra året till tävlingen nu i december. Sammantaget gör det att man verkligen kan tillgodogöra sig sömnen, njuta av maten och får ut maximalt av träningen. Detta är naturligtvis ingen exakt matematisk vetenskap utan mer ett sätt att illustrera upplägget. Det är dock av största vikt att inte överträna och definitivt ingen mening att busköra utan man måste även prioritera vila. Måltiden till trots så ser han således ut att vara bara någon vecka från toppform trots att det är fyra månader kvar innan han skall tävla igen.

”The return of the legends”
Andreas driver sedan många år sin egen firma med poserings- och träningskläder men nu är alltså det stora målet comebacken som bodybuilder i mästerskapstävlingen IFFBB Pro Masters, ”The return of the legends”, den 10 december i Miami Beach, Florida. Flera tidigare kroppsbyggarstjärnor är inbjudna, bland annat Andreas kompis Samir Bannot, tidigare Mr Olympa även kallad ”Lejonet från Libanon” som också har beslutat sig för att delta.

Tumör i huvudet
Yrket som professionell bodybuilder är en nästan övermänsklig utmaning när det gäller att underkasta sig hård träning och strikt diet under långa tider och Andreas har följaktligen haft både med- och motgångar under karriären. För ett antal år sedan drabbades han av en tumör i huvudet vilket ledde till en förlamning av muskler och nerver i halva ansiktet.
– Visst har man haft perioder av grubblerier, berättar Andreas, men då har jag åkt upp i bergen och mediterat och filosoferat för att återvinna kraft och tron på livet. Idag mår jag mycket bra och det känns fantastiskt att vid 58 års ålder vara så hungrig inför det jag håller på med och brinner för.
Vi avslutar måltiden och fortsätter dagen med att Andreas visar mig runt och berättar om hur han letade ett ställe att bo i med samma fantastiska klimat men med mindre stressig miljö än den i Los Angeles. Vi bilar söderut mot San Diego och ser flera idylliska små städer och samhällen med äldre bebyggelse där han bott tidigare och även har släktingar, innan han fann det perfekta lugnet och harmonin i Oceanside. När vi besöker Starbucks och lokala musikställen hejar bekanta glatt medan andra tittar lite mer nyfiket på den välbyggde veteranen.

Besöker Sverige ofta
– Visst saknar jag mitt kulturella ursprung en del, det har jag alltid gjort, berättar Andreas. Jag lider ju inte direkt, däremot reser jag tillbaka till Sverige ganska ofta. Det är viktigt att hålla kontakten med det svenska språket. Jag har aldrig förstått varför just svenskar och norrmän verkar vara de som glömmer sitt modersmål lättast!?
På frågan om vad som skiljer USA och Sverige svarar Andreas att det finns för- och nackdelar med alla samhällen men framhåller den mer optimistiska livsinställningen och den större individuella friheten som finns i staterna som den största fördelen. När det gäller Sverige betonar han att det gäller att bekämpa ”dumskalleismen”. Som exempel nämner han volontärer som jobbar hårt för något de tror på utan att kritiskt granska de organisationer de arbetar gratis för. Ofta finns det underliggande ekonomiska intressen som gynnas och då riskerar man att bli en ”nyttig idiot”.

Eget ordspråk
När det gäller egna förebilder svarar Andreas att han inspireras och hämtar en bit här och där, från flera olika personer inom olika områden.
– Min livsfilosfi är ständig självförbättring. Jag har precis som de flesta andra haft många karaktärsbrister och fel så det har alltid funnits material att arbeta med. Idag vill jag på inget vis vara en role model, eller förebild, däremot är det en enorm belöning att kunna inspirera andra människor i olika åldrar och livssituationer. Jag får mycket feedback idag inte minst sedan jag började använda sociala medier på internet.
När jag frågar om han har något favoritordspråk, svarar han utan tvekan att det är hans eget;
– Det tar längre tid för en komplicerad organism att mogna.

Framtiden
När det gäller framtida målsättningar är svaret från en man som fått sin beskärda del av livets törnar och olika erfarenheter naturligtvis långt ödmjukare än bara en bra placering på den kommande tävlingen;
– Jag har förhoppningar om att under lång tid framåt kunna uttrycka tacksamhet för att jag har hälsa och avsaknad av krämpor och sjukdomar. Jag hoppas kunna fortsätta lära och utvecklas liksom att tänka långsiktigt och vara nyfiken på livet. Min pappa Sigvard, som var journalist, sade alltid att det var en av de viktigaste motivationsfaktorerna för att fortsätta leva. Han skrev själv in sig vid universitetet vid 70 års ålder.
Jag bilar tillbaka till Los Angeles fylld av inspiration och en hel del nya insikter. Det finns ingen anledning att lägga sig ned och ge upp bara för att man åker på några smällar oavsett hur tuffa de än är.
Fortsatt lycka till Andreas - både med den kommande tävlingen och den fortsatta resan i livets ibland hårda men helt fantastiska skola.


Text och foto: Joe Formgren