Det är fredag morgon och klockan är lite efter sex när jag kliver in på SATS på Nygatan i Gävle. Det är folktomt så när som på en man som springer på löpbandet. En skylt uppmanar alla besökare att ställa sina skor på en hylla, så det gör givetvis även jag. Snart dyker dock Emma i receptionen upp tillsammans med spinninginstruktören Mickan. Emma drar mitt träningskort medan Mickan säger:
-Vad kul att se dig! Det var länge sedan.
Hon ler mot mig och går sedan ner för trappan mot träningssalen.
När jag fått tillbaka mitt kort går jag efter Mickan ner för trappan. Även nere i källardelen av gymmet är det få människor, det märks att det är tidigt på morgonen. Jag vinkar dock till Jashwar som äger Café Java. Han är en flitig morgontränare!
I spinningsalen har Mickan tänt några ljus och satt på en cd med musik för att få till den rätta stämningen. Sådär en kvar innan passet ska börja är det bara några få cyklar som är upptagna men ju närmare start man kommer desto fler deltagare droppar det in. Till slut består den lilla deltagargruppen av hela 10 entusiastiska spinnare som alla trampar frenetiskt i väntan på att få börja!
Klockan är 6:30 när passet drar igång!
- Välkomna hit! Idag ska vi cykla 45 minuter, säger Mickan, nu med headseten runt huvudet. Hon visar sedan på whiteboarden som sitter på väggen vid podiet bakom henne hur passet är upplagt.
- Åtta låtar ska vi ta oss igenom och ni cyklar som ni vet helt efter er egen förmåga, säger hon.
Första låten är en uppvärmningslåt! Alla trampar i takt och lägger på lite motstånd för att få upp värmen i kroppen. Under låt nummer två är det dags att för första gången ställa sig upp. Mickan uppmuntrar deltagarna att lägga på ytterligare motstånd och att sätta händerna i grepp tre, som är längst fram på styret. Det börjar bli tungt och svetten bryter fram i pannan hos en del av deltagarna men Mickan säger bara:
-Kom igen nu!
Upplägget i låt tre och fyra är båda tänkta att likna cykling uppför backar. Här får spinninggänget stå och sitta om vart annat, lägga på massor av motstånd och öka farten. Pulsen ökar drastiskt! Svetten rinner och man hör hur det flåsas i lokalen. Och Mickan peppar på:
-Kom igen! Kämpa på! Ni orkar lite till! ropar hon lite då och då.
I låt nummer fem får cyklisterna äntligen ta det lite lugnare och cykla helt efter eget huvud.
-Tappa inte pulsen för mycket nu, säger Mickan.
Hon behöver dock inte vara orolig för ingen i gruppen verkar ta det särskilt lugnt utan alla cyklar på som om de hade hur mycket krafter som helst kvar.
Del två av passet består av låtarna sex och sju som är de tyngsta för morgonen. Nu är det inte längre backar vi cyklar uppför utan berg! För att ta sig upp för berget måste man lägga på så mycket motstånd att man inte längre klarar av att sitta ner. Väl stående ökas motståndet gradvis under de minuter låten spelas. De allra flesta i gruppen håller jämnt tempo med Mickan men på några håll kan man ana att tröttheten och mjölksyran har börjat smyga sig på.
- Nu när ni är trötta måste ni tänka på tekniken, säger Mickan då.
Hon fortsätter:
- Tryck ner pedalerna och dra upp dem. Jobba varvet runt så blir det lättare!
Och gruppen kämpar på låten ut. Sedan får vi sätta oss ner. Det lugna flåset har nu blivit till en ansträngt andhämtning hos de flesta. Och på några håll hör man också några tysta
-Fy f-n vad jobbigt!
Den sista låten innan nedvarvning och stretch är en discolåt i vilken gruppen ska få chansen att cykla ur de sista krafterna i benen.
- Här kommer vi att öka tempot tre gånger. Man kan välja om man vill sitta eller stå under tempoökningarna, förklarar Mickan. Sedan trampar hon på i dubbel takt och gruppen följer flåsande efter.
Passet avslutas med nedvarvning och en nödvändig stretch innan Mickan tackar för sig och ber deltagarna att torka av sina cyklar.
-Bra jobbat! Vi ses nästa vecka, säger hon när gruppmedlemmarna lämnar salen.