Ombuden erbjöds ett omfattande program, guidad mottagning på EU-parlamentet, ett möte med en av Sveriges EU-parlamentariker, Cecilia Wikström, en resa till Sjömanskyrkan i Antwerpen och många besök i utlandskyrkan i Bryssel
-Svenska kyrkan är som ett stöd. Man kan känna sig rotlös när man är i ett annat land, säger Malin Myhrman som är gift med en belgare och nu bor i Bryssel.Hon och hennes ettårige son Leonard var ett par av alla besökare i Svenska kyrkan i Bryssel. Malin vill att Leonard när han blir större ska börja i den som hon säger fantastiska barnverksamheten. Att komma till kyrkan betyder extra mycket när man fått barn, tycker hon. Hon vill förmedla det svenska till Leonard och träffa andra föräldrar. När hon bodde i Paris gick hon till Svenska kyrkan för att få möta svenskar och tala sitt eget språk.
Svenska kyrkan i Bryssel har en omfattande verksamhet. Det finns 10 000 svenskar i Bryssel och cirka 400 är stödmedlemmar. Till dem skickas ett församlingsblad ut.
-När svensken åker utomlands blir han/hon religiös, skämtar kyrkoherde Larsa Rännar. Tillsammans med sin hustru Birgitta Rännar Jensen, komminister Elisabet Kero och kantorn Åke Svedén, leder han verksamheten. Det han säger stämmer verkligen. Vid söndagens familjegudstjänst blev kyrkan så fylld av gudstjänstbesökare att några stod i den angränsande hallen.
Barnkören sjöng och vår svenska EU-kommissionär Cecilia Malmström var där eftersom hennes barn sjunger i den glada och livliga kören som dialogpredikade tillsammans med Larsa Rännar.
Det finns också en vuxenkör med 55 körmedlemmar. Körerna leds av Åke Svedén som kommer från Gävle.
På torsdagskvällar är det 18- plusare som kommer. Au-pairflickor, tjejer och killar som pluggar franska eller bor med sin familj i Bryssel. Alla vällde in och hälsade bekant på varandra. Sedan skockade de sig kring bordet där anmälningslistan till luciafirandet låg.
-Dä ä la gott, svarade Natalie Imani på äkta göteborgska på frågan hur det är att komma till Svenska kyrkan. Hon kommer ursprungligen från Iran och bor i en nederländsk familj för att lära sig franska. Felicia Norman från Stockholm tyckte att kyrkan var en jättebra samlingsplats för att möta kompisar. Det är bra att komma till kyrkan speciellt i början då man behöver lära känna nytt folk, sade Ylva Cerne från Skåne som hade hittat kyrkan på Facebook.
Ibland kan det komma närmare femtio ungdomar på torsdagkvällarna. Det är prästen Elisabet Kero som leder ungdomsträffarna. Hon gör sin insats för kyrkan under höstterminen.
De anställda i kyrkan avlönas av Svenska kyrkan men hyran som är hundra euro om dagen måste bekostas av gåvor, bak av bullar och uthyrning av kyrklokalerna. Norska kyrkan har en helt annan situation eftersom staten skjuter till medel till deras utlandskyrka.
Nu har Svenska kyrkan i utlandet startat en månadsgivarkampanj för att det ska bli möjligt att driva utlandskyrkorna vidare. Läget är allvarligt med indragningar och stängningar av svenska kyrkor i Europa bland annat i London, berättade Larsa Rännar. I Sydostasien ökar i stället verksamheten eftersom så många svenska turister åker dit.
-Jag är stolt över en kyrka som följer sin församling, kommenterade han.
Svenska och Norska kyrkan i utlandet samarbetar i samma lokaler i Antwerpen, Europas näst största hamn. Där arbetar diakonen Ulf Radziejewski. Han gör besök på båtar, reser cirka tio mil om dagen och arbetar från tidig morgon till sen kväll för att hinna ut till båtarna som lägger till vid 2000 kajplatser.
-Ingen båt ska vara obesökt, sade Ulf Radziejewski. Kyrkan är viktig för båtfolket som har en psykosocial riskmiljö. Den egna hytten är den enda tillflyktsorten. Med en diakon som har tystnadsplikt vågar de samtala om hur de har det. En sjöman kan få ett sms från en flickvän som gör slut. Någonstans måste han gå med sin besvikelse och smärta.
Svenska kyrkan undersöker just nu båtfolket och deras arbetssituation. Satsa på dem, uppmanade Ulf.

Ingrid Larsson